så vackert livet är i natt :)
Jag föddes i en bättre värld där jag lärde mig att vara stark. att aldrig be om lov och att alltid Le.
Aldrig darra när andra ser men jag darrade och hundarna såg på. De kom i flock och jag va ensam.
Jag har bytt stad, Jag har bytt namn men det är något i min blick.
Alla rör sig vid ett stup fast jag va stark. Jag log mot gud, jag sa jag är den som ramlar sist.
Men det va någon som drog mig ut. I natt så reste jag tillbaks till trädgården vid sjön där jag är uppväxt.
Vårt hur var plundrat, det fanns inget kvar bara skalet av den jag var
Jag ska bygga något nytt, jag vill så mycket mer.
Jag ska stå på en strand med två ögon som ser
att vad som händer och vad som sker.
Vill floden fram så vill floden fram.
Jag lägger på och springer ut utan att låsa, Jag står på götgatan det verkar alltid blåsa här
Vid skatteskrapan känns det som om hela himlen håller på att falla ner.
Jag skyndar vidare går norrut genom natten, jag minns att det va här på medborgarplatsen
som Anna Lind höll sitt sista tal det var september 2003.
Samma år som vi sågs nån gång på Gondolen, Sen sågs vi igen och jag längtade så.
Det va nånting i luften den hösten, det va dimman och ljuset och rösten.
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan. Känner doften av rädsla från stureplan
Och jag vill bara gråta så vackert stockholm är.
Jag står på Norrmalmstorg och tänker på clark Olofsson, så många chanser varför tog han aldrig tag i nån?
Och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar så svårt att gå.
Och jag minns att jag såg dig på Berns Terass, och jag tänkte på allt som jag kunde haft.
Och jag tänkte på livet jag levde och jag ångrar det mesta, Hur blev det så?
Jag ser strandvägen sträcka sig mätt och nöjd, jag ser blåljusen flimra på söders höjder.
Jag vill bara gråta så vackert stockholm är.
Du ringde till sist och jag rusar ut, Alla ord alla drömmar om lyckligt slut.
Är det äntligen nu det skall hända här i stockholm inatt?
In på riche lilla baren den är full och varm. och jag känner en hand fånga upp min arm.
Jag vill bara gråta så vackert livet är i natt.
Aldrig darra när andra ser men jag darrade och hundarna såg på. De kom i flock och jag va ensam.
Jag har bytt stad, Jag har bytt namn men det är något i min blick.
Alla rör sig vid ett stup fast jag va stark. Jag log mot gud, jag sa jag är den som ramlar sist.
Men det va någon som drog mig ut. I natt så reste jag tillbaks till trädgården vid sjön där jag är uppväxt.
Vårt hur var plundrat, det fanns inget kvar bara skalet av den jag var
Jag ska bygga något nytt, jag vill så mycket mer.
Jag ska stå på en strand med två ögon som ser
att vad som händer och vad som sker.
Vill floden fram så vill floden fram.
Jag lägger på och springer ut utan att låsa, Jag står på götgatan det verkar alltid blåsa här
Vid skatteskrapan känns det som om hela himlen håller på att falla ner.
Jag skyndar vidare går norrut genom natten, jag minns att det va här på medborgarplatsen
som Anna Lind höll sitt sista tal det var september 2003.
Samma år som vi sågs nån gång på Gondolen, Sen sågs vi igen och jag längtade så.
Det va nånting i luften den hösten, det va dimman och ljuset och rösten.
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan. Känner doften av rädsla från stureplan
Och jag vill bara gråta så vackert stockholm är.
Jag står på Norrmalmstorg och tänker på clark Olofsson, så många chanser varför tog han aldrig tag i nån?
Och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar så svårt att gå.
Och jag minns att jag såg dig på Berns Terass, och jag tänkte på allt som jag kunde haft.
Och jag tänkte på livet jag levde och jag ångrar det mesta, Hur blev det så?
Jag ser strandvägen sträcka sig mätt och nöjd, jag ser blåljusen flimra på söders höjder.
Jag vill bara gråta så vackert stockholm är.
Du ringde till sist och jag rusar ut, Alla ord alla drömmar om lyckligt slut.
Är det äntligen nu det skall hända här i stockholm inatt?
In på riche lilla baren den är full och varm. och jag känner en hand fånga upp min arm.
Jag vill bara gråta så vackert livet är i natt.
Kommentarer
Trackback
